tisdag 9 februari 2010

Långsamt leder också någonstans

Är något som jag brukar skriva i gästböcker när jag är ute och vandrar tex. Under året som har gått har dom orden fått mer och mer betydelse i mitt liv. När jag skrev detta i dessa böcker över världen så var det med tanke på att man inte behöver stressa fram och även dom som vandrar saktare kommer också dom fram en dag. Idag ser jag på dom orden med en helt annan mening. Idag betyder dom för mig att jag stannar i nuet och att inte försöka se något som ligger bakom nästa kulle utan uppskatta det som är framför mig. Jag kanske inte ens rundar nästa kulle utan tar av en stig åt ett annat håll som tar mig till en annan plats. Vill jag då jämföra dessa platser i mitt huvud när jag inte ens vet hur den andra platsen ser ut?

tisdag 26 januari 2010

Morgonmöte med min terapeut

Ups, glömde av igen att jag hade en träff med min terapeut. Brukar glömma eftersom det gått ganska lång tid mellan mötena på sistone. Nu kommer jag inte ha några fler inplanerade möten med henne. hon har varit ett fantastiskt stöd under tiden jag var tillsammans med min före detta tjej. Tyvärr så här i efterhand önskar jag dock att jag hade tagit kontakt med Al-anon lite tidigare för att förstå bättre. På ett sätt min terapeut inte kunde hjälpa mig med.

Mål: Jag skall fokusera på saker som gör mig glad och lycklig!

måndag 25 januari 2010

Mitt första Al-Anon möte

Jag skall iväg strax till ett al anon möte och sitter och tänker på vad jag har gett mig in på. Att ge sig ut på okänd mark där jag helt säkert kommer bli sårad av att riva upp alla minnen och höra andra prata om liknande situationer skrämmer mig just nu. Jag är livrädd. Men jag skall jobba efter tvärt om regeln och gå emot mina känslor.

Efter mötet och massa tårar känner jag att jag gör det här för mig själv. Mer än tidigare. Jag har alltid vetat att jag måste ta hand om mig själv och att prata med personer som har genomgått det som min före detta tjej nu genomgår är otroligt skönt. Samtidigt är det jättejobbigt att tänka tillbaka på något som kunde ha varit så fantastiskt underbart bra. Det sas många bra saker jag tar till mig under mötet idag. Jag pratade med en tjej som varit i liknande situationer som min före detta tjej varit i och reagerat på samma sätt. Det här är så hemskt! Jag saknar min tjej men jag kan inget göra.

fredag 22 januari 2010

Besatthet

Pratade med en vän till min före detta tjej idag, också hon uppväxt i en dysfunktionell familj, och hennes ärliga åsikt om att jag börjat engagera mig så starkt för vuxna barn till alkoholister är ren besatthet. Det gjorde mig ledsen att höra. Så här blev jag behandlad av min tjej också där jag började tvivla på mig själv. Jag får inget förtroende och dom litar inte på att jag vill göra bra med endast ärliga avsikter. Javisst, jag har gjort felsteg när det kommer till min och min före detta tjejs relation pga att jag inte visste bättre men det gör mig inte till en elak person. Min ex vän gjorde felsteg hon också och jag vet att hon inte menade något illa men dom tror verkligen att jag menar illa och jag är ond som person. Nu vill jag göra något bra av det som har pendlat mellan förtvivlan och glädje under ett års tid och allt man får höra är att man är besatt *gråter*.


Gör jag A så sviker jag
Gör jag B så sviker jag
Slutar jag bry mig
så sviker jag

Förvirrad

Jag följer mitt hjärta
Jag litar på det
Jag gör det av kärlek
ALLT av kärlek
Alltid av kärlek

fredag 15 januari 2010

Födelsedagspresenten

Vi började vårt förhållande i slutet av januari 2009 och jag fyller den 19 mars. Jag hade flyttat från Göteborg till Västerås och vi hade ett distansförhållande. Jag minns inte så mycket från min födelsedag, det jag kommer ihåg är att jag fick ett grattis sms från min tjej som jag var jätteglad att få. Det betydde mycket och var helt tillräckligt. När vi sedan hamnade i trubbel i vårt förhållande så var hon upp och hjälpte mig att flytta varpå vi kom in på vad hon kunde tänkas önska sig i födelsedagspresent. Jag har levt ett liv med en yngre bror där vi har fått leva med rättvise principen, får han en bil så skall jag också minsann ha en. Detta finns ju naturligtvis ännu kvar som en del hos oss idag och just när vi pratade just hennes present dyker det upp i huvudet på mig "vad fick jag av henne?" får så har det fungerat i vår familj att man köper inte något dyrare än vad den andre har gett. Varpå hon ser att jag tänker till på något och undrar vad det är. Jag säger att det är inget men hon insisterar varpå jag förklarar att så här fungerar min hjärna och det är inget som har något med henne att göra. Det är just sådana här tankar som man skall hålla för sig själv. Jag bad henne att inte ta det här på fel sätt. Det var bara en tanke och jag gav det bara som ett exempel på hur konstig min hjärna fungerar ibland. När jag berättar så ser jag hur illa berörd hon blir och skuldkänslorna väller över henne och börjar gråta och vill bara där ifrån. Jag blev helt bedrövad för jag menade ju inget illa. Hon tog det så hårt och det var som om något gick sönder inom henne. Vi skildes åt efter några timmar och för hon skulle åka hem och hjälpa sin syster att flytta.

Jag blev verkligen ledsen för det här är ju en person jag älskar. Hur kan jag göra något så elakt mot henne? Man börjar ställa sig själv mot väggen? Hur kunde jag veta hur en person med sådan bakgrund skulle reagera. Hon trodde verkligen jag ville såra henne avsiktligen. Jag sprang efter henne för att prata med henne men hon ville vara ifred och egentligen så var det hennes ansvar att ta itu med det men jag kände sådan skuld. Det ledde ju till att hon såg mig som en osäker person och jag gick på tå för henne. Blev rädd att säga fel, rädd att göra fel. Hon gjorde mig osäker för jag älskade ju henne och ville inte förlora henne.




torsdag 14 januari 2010

Skriva bok

Jag får/kan inte ta kontakt med personerna jag älskar mest på denna planet. Hon anklagar mig för att försöka manipulera och kontrollera henne. Man hamnar i en mardröm där allt jag försökt göra i omtanke har vänts emot mig. Allt förtroende som jag har försökt bygga upp har rammat i marken. Min före detta tjej är uppväxt med alkoholiserade föräldrar och litar inte på någon som försöker vara snäll mot henne. Allt har en baktanke.

Jag försöker förstå hur hon har växt upp och vilka hemskheter hon har tvingats gå igenom som barn för att kunna förstå henne som vuxen. Längs vägen på min lärokurva har jag gjort misstag som vållat stor smärta hos den jag älskar. Det är inte lätt att se på när någon mår dåligt av något man har orsakat, även om man vet att man har rätt. Till slut började jag tvivla på mig själv och hur jag är som person. På vägen har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur det påverkar dom jag bryr mig om.

Idag har jag bestämt mig för att börja gå på Al-anons öppna möten en gång i månaden. Tyvärr måste jag åka till en annan stad för jag vill inte störa min för detta tjejs arbete hon påbörjat med Al-anon. Jag har också tagit beslutet att skriva en bok för att belysa hur det är att försöka älska ett vuxet barn till en alkoholist. Jag vill att det skall bli en bra bok, en bok som kan vara som ett stöd för personer med liknande situationer och som kanske kan stödja det bra arbete som Al-anon försöker uträtta. Den måste skrivas på rätt sätt. Jag hoppas jag kan finna det stöd och hjälp jag letar efter nu för att skriva denna bok. Det kommer inte bli enkelt och mycket smärta måste jag vara beredd att gå igenom när jag river upp gamla minnen. Jag vill göra något bra av det jag har gått igenom därför för mig var det verklighet och något jag höll kärt.