Efter mötet och massa tårar känner jag att jag gör det här för mig själv. Mer än tidigare. Jag har alltid vetat att jag måste ta hand om mig själv och att prata med personer som har genomgått det som min före detta tjej nu genomgår är otroligt skönt. Samtidigt är det jättejobbigt att tänka tillbaka på något som kunde ha varit så fantastiskt underbart bra. Det sas många bra saker jag tar till mig under mötet idag. Jag pratade med en tjej som varit i liknande situationer som min före detta tjej varit i och reagerat på samma sätt. Det här är så hemskt! Jag saknar min tjej men jag kan inget göra.
måndag 25 januari 2010
Mitt första Al-Anon möte
Jag skall iväg strax till ett al anon möte och sitter och tänker på vad jag har gett mig in på. Att ge sig ut på okänd mark där jag helt säkert kommer bli sårad av att riva upp alla minnen och höra andra prata om liknande situationer skrämmer mig just nu. Jag är livrädd. Men jag skall jobba efter tvärt om regeln och gå emot mina känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att höra att du känner så. Jag är precis där :) Ska gå på mitt tredje möte nu i veckan. Jag har dessutom börjat gå på egen terapi via Rådgivningsbyrån som kommer hjälpa mig att bryta mitt negativa beteendemönster.
SvaraRaderaJag önskar dig lycka till och hoppas att du kommer arbeta många år och till slut bli frisk! Lycka till!
//http://vuxet-barn.blogspot.com/